Karate

Karate

Många känner till kampsporten karate som räknas till den japanska budon. Karaten härstammar från den japanska ön Okinawa. Därifrån spreds karaten till Kina och vidare ut i världen. I augusti 2016 tog den internationella olympiska kommittén (IOK) beslut om att karate ska ingå i sporterna i de olympiska sommarspelen. Första gången karate fanns med var vid sommar-OS i Tokyo 2021.

Fyra grundstilar blev till tre

Inom karate fanns från början fyra grundstilar, men bara tre av dem har överlevt. Dessa tre är: Naha-te, Shuri-te och Tomari-te. Te betyder hand, medan Naha, Shuri och Tomari är namn på orter på Okinawa. Naha är huvudstad i den Okinawiska-ögruppen. De tre grundstilarna kännetecknas av olika typer av rörelser. Naha-te är korta, cirkulära rörelser; Shuri-te är kraftfulla, långa och yviga tekniker medan Tomari är en blandning av båda. Alla tre grundstilarna förekommer inom karateträning.

Sex skolor styr stilarna

Inom karaten finns det många olika stilar som alla fokuserar på och tolkar varierande delar av karaten. Det som skiljer stilarna inom denna kampsport åt är i huvudsak vilka tekniker utövarna tränar mest och hur de utför blockeringar, rörelsemönster och slag. I mitten av 1930-talet antogs de sex första skolorna – Shitō-ryū, Wadō-ryū , Shōtōkan-ryū, Gōjū-ryū, Shindo Jinen/Shizen Ryu och Kushin Ryu – i Dai Nippon Butoku Kai blev i och med det erkända som Gendai Budō, det vill säga modern Budo.

Bältesfärgen visar utövarens nivå

Itosu Ankō räknas som den japanska karatens fader eftersom flera av hans elever utvecklade karaten och grundade egna skolor. De som utövar karate delas in efter kunskapsnivå med hjälp av färgen på de bälten som bärs till den vita tränings- eller tävlingsdräkten. Färgen på bältena får utövaren vid särskilda examineringstillfällen som bedöms av professionella domare. Som nybörjare har man vitt bälte och sedan går man via rött, gult, orange, grönt, blått och brunt bälte till det eftertraktade svarta bältet.

admin